Segling Grekland - Turkiet 1998

Hej alla! Vi satt i bilen och småhuttrade vid 5-6 tiden igår morse och dimman låg i stora sjok över skånska slätten. Det fattades bara ett rådjur i kanten, det var väldigt vackert. Efter lite frossande i taxfreebutiken var vi så ombord och fick en flygresa med fin utsikt hela vägen ner till Preveza. Det var nästan en chock att stiga ur planet, värmen slog emot oss och vi började förstå vad som väntade. En stor mörkhyad man med vilt skägg och spretande stråhatt kom skrikande emot oss när vi stod helt lugnt och väntade på vårt bagage. Ni som känner Christer vet att det var han. Vi fick några minuter att prata medan de försökte checka in och vi höll koll på vårt bagage. 

Vi träffade två tjejer som skulle luffa och vi delade en taxi till Nidri. Vi kände oss världsvana (iallafall i Grekland). Jag försökte pruta med taxichauffören utan framgång. Så låg då Wieflyhr vid kaj i Nidri, oh vad vi älskar vår båt (iallafall igår). Vi svettades, packade upp, svettades, gick och badade osv osv ett antal gånger. Våra vänner hade lagt en flaska champagne i kylen så det blev att korka upp och fira!  En stor engelsk 60 fots motorbåt kom och lade sig bredvid oss och vi fick deras motorutsläpp rakt i öronen i sittbrunnen. Vi frågade snällt om de tänkte ha på den hela dagen och det var ju nödvändigt för deras "air condition" ombord! De hjälpte oss iallafall att vända på båten, vilken resulterade i utsikt direkt på restauranger och promenadstråk men också solen rakt in. Vi trivdes dock bra och fick insupa atmosfären så att säga direkt. Harald baxade iland vår cykel, ymnigt svettandes men det var punka! Dessutom gick det inte att laga så han gav sig iväg på slangjakt, grekernas favorituttryck nej, tyvärr men gå dit osv osv. Han kom tillbaka utan slang, så var det med den cykeln på denna segling. I våra långa sommardrömmar hemma skulle vi gå på Dimitris taverna uppe i bergen och äta middag, vi orkade inte utan det blev på stads kajen på en taverna där vi också ätit gott förra året och vi njöt av tatziki och kycklingfilé a´la Onassis med kall öl. Vi hade redan druckit upp vännernas vinrest! Varken grannens motor, nattens festliv eller värmen störde min nattsömn. Helt trygg i att vara i båten utan gnolande magkatarr och oro vaknade jag bara till när Harald for upp och skrek "jag måste dricka vatten" eller "det är för varmt", han påstod att jag hade sparkat honom under natten, jag tror lika lite på det som han gör när jag säger att han snarkar och gnisslar tänder. 

Vad härligt att vakna, gå upp och köpa bröd, sitta i sittbrunnen och äta frukost. Dagen har gått med diverse problem med båten och vi har varit något missmodiga. Till kvällen gick vi ut till Scorpio, badade och försökte få nytt mod. Det har vi nu när vi ligger på svaj i bukten utanför Nidri, vi har ätit en god middag och druckit några glas Retsina. Imorgon har vi tänkt lämna Lefkas och gå till Kefallonia med vår nyinköpta Navtex. Just nu är det kolmörkt och 31,4 grader varmt! Hälsningar och kramar från Christel och Harald.  

Hej alla! Det är söndag den 16 augusti och vi är på väg mot sundet mellan fastlandet och Peleponnese. Vi lämnar alltså nu Ionion islands och lite tråkigt känns det och samtidigt spännande. Nästan alla vi möter varnar oss för starka vindar bland Cycladerna, men vi måste ju testa själva. Vi går för motor med soltaket uppe, därför denna möjlighet att skriva. Vi har haft ett stort gäng delfiner med oss ett tag, det är alltid lika roligt. Vi har legat i Zakynthos stad i två nätter och igår körde vi scooter på ön. Vi körde mot Machado där vi tittade på en fantastik kyrka från 1400-talet, en av de få byggnader som klarade sig från jordbävningen 1953.Så mycket prakt i en så liten kyrka, man förundras. Vi fortsatte upp i bergen bland pinjeskog, cypresser, olivlundar och cikadornas öronbedövande läten. Vi valde en väg på måfå eftersom det stor Port någonting och gick genom enorma gärdsgårdar, vi trodde emellanåt att vi kommit helt galet, vägen var en stenväg och det var ett under att inte scootern ramlade i småbitar. Lite undrade man ju vad vi skulle göra om den gick sönder, det gick nu neråt och neråt och solen är obarmhärtig. Till slut kom vi fram till en oansenlig taverna men med en badvik nedanför som var helt otrolig med grottor och turkos-blått vatten! Vi klättrade ner och kastade oss i och efter ett tag kom Harald på att han hade nycklarna till scootern i bakfickan i badbyxorna, dom låg kvar. Från grottorna kom antagligen vatten från underjordiska källor så vattnet var kallt i stråk, det var det härligaste badet hittills. 

    Efter lunch på tavernan bar det uppåt igen och efter bensinjakt körde vi söderut till den stora bukten där sköldpaddorna lägger sina ägg. Det är väldigt turistexploaterat och ibland tar det sig vansinniga uttryck!  Vi badade och njöööt! Tillbaka i Zakynthos stapplade vi ner i båten med ömma bakdelar. 

Den 15 augusti är helgdag i Grekland, de firar Marie Himmelsfärdsdag och hela dagen mässades det från kyrkorna ut i högtalare varvat med klockringningar, vi vaknade till detta på morgonen och på kvällen var det även fyrverkeri emellan detta. Det var väldigt vackert alltihop. Kvällen före fortsatte vi vår cykelslang jakt och efter upprepning av samma slag som i Nidri lyckades vi till slut och nu kan vi cykla också. Vi letade en del andra udda grejor också och sånt är så himla kul för vi blir tvungna att fråga och prata och alla vill så väl. Harald pratade med ett gäng danskar igår som undrade varför vi skall gå genom Korinth-kanalen när det är så vackert på södra Peloponnese och då började vi också undra, det är så lätt att bli påverkade av vad andra berättar, men nu har vi ju sjökort där vi planerat så nu får det bli så!  

Idag är det den 18/8 och vi ligger i en liten stad, Navpaktos. Den är hel inbyggd med murar och torn och det är otroligt fint. Vi ligger inne i en pytteliten hamnbassäng mitt i stan.

          Ovanför oss har vi en stor staty av en österrikare som körde bort turkarna och vann ett stort slag, det sista där det fanns galärer med. Vi ska när det blir lite svalare gå upp till fortet och få oss lite mer historia. Vi njuter verkligen idag och har bara gått ca 8 M fast i 13 m och kryss. Vi har just suttit i ett danskt pars båt och druckit ett glas vin (damerna) och öl. De har övervintrat i Tunisien så nu ska det bli det till nästa år! 

Igår var det inte vår dag, när vi lämnat Mesolongi där man går ut och in genom en lång kanal, och gått ca 5 M upptäckte vi att vi tappat gummibåten! Tvärvändning och med mig i fören med kikare gick vi ända tillbaka in i kanalen. Många tankar hinner passera, hur kan vi vara så klantiga? och inte upptäcka det? Inne i kanalen hittade vi båten förtöjd vid en brygga, det fanns folk och några nervösa minuter innan det var helt klart att det är vår båt. En kille simmade ut den till oss och jag fick fram en hop "mutor" och lämnade som tack för att de tagit hand om den. Mycket lättade gick vi iväg igen, på två sekunder blåste det 10 m, vi fick med besvär ner vårt soltak och strax efter var det uppe i 13-15 m. Vi kryssade och efter 2 stora slag hade vi flyttat oss 0.4 M och då slog gummibåten runt. Efter stort slit fick Harald upp den på däck, den fiffiga backen att sitta i vid rodd och som Christer fixat förlorade vi. Nu var det bara att vända och gå med vinden eller försöka ta oss till Patra som låg 8 M norrut på andra sidan. Vi försökte med Patra och vinden vred en aning så vi kunde sträcka dit. Mycket nöjda kunde vi lägga till i marinan, strax efter blåste det 20 m inne i hamnen. Vatten fanns det och även en dyr hamnavgift, men vi skulle kunna betala vad som helst just då. På kvällen firade vi vår upphittade jolle genom att gå på taverna! Men som sagt, idag leker livet igen och vi har det toppen! Hälsningar Christel och Harald  

Hej igen! Tack för alla trevliga mail vi får, vi uppskattar verkligen att höra från er! Nu har vi just lämnat Galaxidi som ligger inne i Korinthviken på södra fastlandet. Vi startade vid 7-tiden för att komma iväg innan värmen är för stark, nu vid 9.30-tiden är det 30,6 grader varmt, härligt, härligt. Galaxidi är en pärla som vi sätter en extra * för, vackra välhållna hus och trevliga människor, vi har legat där två nätter och verkligen trivts.

Vi tog lokalbussen för att åka till Delphi, det är alltid lika roligt att åka med dessa, ingenting begriper vi och får fråga hela tiden så gott det nu går. Vi fick byta buss en gång och hela resan tog därför 2 timmar dit och samma hem, det kostade cirka 75:- skr retur för oss båda, billigt. Det är två personer som arbetar på bussarna, en "bara" kör och en lastar bagage, säljer biljetter osv. Bussen gick uppför och uppför på vägar som inte jag uppskattar något vidare, men jag börjar vänja mig, på hemvägen sov jag. Så högst upp i bergen, kanske ca 800 m, ligger Delphi och vi gick till det arkeologiska området. Detta är från ca 1000 år före Kristus och var ett religiöst centrum för det antika Grekland och här satt Apollons orakel Pythia som var templets prästinna och svarade på frågor (vår tids spågummor/siare?) och som hade en enorm betydelse för människorna. Det var spännande och intressant att gå omkring och fantisera, men jobbigt i 35 grader värme och sol. Ganska snart var vi fullständigt slut och lämnade området för att sätta oss i skuggan med en kall öl! Jag håller med danskan vi träffade i Navpaktos att till slut blir man väldigt kaed av alla dessa historiska stenar, Harald håller inte med om det.

Vi gick för motor en heldag ner till Korinth, vi hade en stor flock delfiner med oss en stund, det var de flesta vi någonsin sett och de var överallt runt oss, helt fantastiskt.

I Korinth kunde vi inte hejda oss utan bestämde oss för att gå igenom, vi hade lite väntetid och så var det dags!

    Kanalen är drygt 3 M lång, 25 m bred och upp till 76 m hög, det var en upplevelse och kameran gick varm. Ute ur kanalen föll det på min lott att gå upp för att betala eftersom jag har VISA-kort och gjorde bort mig fullständigt, 19.000 kostade det och i uppståndelsen hörde jag 90.000 och jag kunde inte betala med VISA, bara "casch". Så mycket pengar har jag inte och vad gör jag då? De log och sa "only casch". Till slut fick han se min börs och tyckte det såg ut som jag hade pengar (de stack ut lite) och då fattade jag att det var 19.000, jag skämdes verkligen, men fick skrattande be om ursäkt! Han tänkte nog att dumma turister kan man ta hur mycket betalt av som helst. 

Väl ute på andra sidan var det rätt långt till närmaste hamn så det blev kväll innan vi kom till en liten by, Korfos. Där träffade vi en annan svensk båt med 5 herrar ombord, vi blev bjudna över på en drink och sedan blev det en helkväll på tavernan, trevligt. Nu har vi tagit det lite lugnare några dagar, badat, snorklat och haft det skönt i värmen och skall ta det första större språnget mot cycladerna med lite oro i kroppen, vi får se hur det blir med den fruktade meltemin.

Redan på första dagens segling fick vi känna på vindens nyckfullhet här. Vi startade i stiltje tidigt på morgonen och plötsligt kom vinden, från stiljte till 13-15 m, det är tydligen bara att vänja sig. De sista 25 M blev rätt jobbiga, men vi fick en bra kajplats på Kythnos och efter dusch och en campari och soda gick vi på tavernajakt. Haralds replik den kvällen blev "man (han sa man) tycker inte det är så jävla pittoreskt". 

Dagen efter hade vi en verkligt heldag, vi gick mot Serifos, slör i 4 knop, härligt. Vi gick in i en fin badvik och låg och snorklade, det är lite kallare i vattnet här, bara 22 grader, men det gör att baden är lite mer avsvalkande. Serifos visade sig vara en jättefin ö, från hamnen utsikt upp i bergen på den lilla byn med choran högst upp, ca 500 m. Vi tog en taxi upp och gick runt bland de vitkalkade husen med blå fönster och dörrar ni vet och njöt av den fina utsikten över Medelhavet. Vi promenerade neråt på en trappväg, ena halvan för människor och den andra för åsnor, vi var överens om att detta är värt allt.      

På morgonen idag vaknade vi och det var lugnt, när jag satte fötterna i durken så började det blåsa och strax efteråt slet vinden i vårt soltak. Vi hann precis äta frukost så draggade vi och var tvungna att gå ifrån kajen. Vi lade oss på svaj och draggade också och skulle försöka på andra sidan kajen, då hade en båt drivit in på grund där och vi bestämde oss för att gå iväg. Vi gick med vinden i ca 13 m och hade en skön segling till Sifnos där vi nu ligger på svaj i en vik och det blåser 12 m hela tiden, vi badar dock och har det skönt, det verkar som draggen sitter bra och vi hoppas på en lugn natt med denna underbara stjärnhimmel över oss som inte finns hemma. Det ligger en liten by här med de karaktäristiska vita husen och det är väldigt vackert. Hälsningar till er alla från Christel och Harald

Vadå planera sin segling, ja, det är ju ett roligt vinternöje, men det går oftast inte att följa. För mig (Christel) som vill ha ordning och reda och situationen under kontroll är detta verkligen en nyttig erfarenhet. Först blir jag vansinnigt besviken när vi inte kommer till den plats vi sett ut, sedan är det bara att inse att så är det och vi får ta en annan. Oftast visar det sig att det är fina platser också och lika trevligt. Vi hade tänkt oss Paros och/eller Naxos men vindarna ville inte detta och det är inte roligt att gå mot vinden här i 15 m/s. För att inte tala om när inte tekniken fungerar och vi inte kan sända och framförallt inte hämta mail, då blir det att fundera över livets väsentligheter. 

Natten på Sifnos blev inte rolig vi draggade på kvällen i de starka gusts (fallvindar) som förekommer här. Blåser det 15 m ute på havet och vi ligger i lä från vindriktningen så är det ännu starkare gusts som rusar ner från bergen. Det innebär att det är väldigt svårt att hitta bra hamnplatser här. Vi fick mycket snabbt försöka flytta oss till ett annat ställe i bukten som det blåste lite mindre i, men nu kände vi oss verkligen osäkra på ankaret och det blev att sitta ankarvakt hela natten och när det ljusnade gick vi därifrån. Hellre ut på havet än att ligga instängd och dragga. 

Vi gick till Skhinousa som är en liten ö med 150 invånare, det blev ett trevligt besök och vi passade  på att täta en läcka och byta till vår mindre genua som lämpar sig bättre här. Jag cyklade upp till byn, gick när det blev som brantast, vid sådana tillfällen känns det varmt i hjärtat, här är vi, i Grekland och upplever allt detta. I hamnen låg tre segelbåtar när vi kom, varav en norsk från Stavanger, det visade sig att han är svensk och har sina föräldrar i Viken i Höganäs kommun. Världen är bra liten ibland. 

Vi bestämde oss för att ha sällskap ett tag och har nu besökt Amorgos, som inte ingick i planeringen, och som visade sig vara underbart vacker med höga berg och de små vita byarna och kyrkorna med blå kupoler. Bergen här är nu bruna utan någon större växtlighet. ganska enformiga men ändå vackert på något sätt. Gärdsgårdarna slingrar sig överallt och vi undrar hur detta gått till och varför. Vi gjorde an annan bekantskap på Amorgos, vi låg utanpå en fiskebåt med en yngre man från Egypten som inte kunde någon engelska men gärna vill prata ändå. Så småningom bjöd vi över honom på en drink och det blev en märklig konversation, han lärde oss iallafall lite rätt uttal på öarna här omkring och lite kunde vi berätta om varandra. Kvällen på Amorgos slutade på en mycket trevlig taverna tillsammans med besättningen på norska Levina med många historier och skratt. 

Nu har vi varit på Kalymnos sedan i lördags, först i Pothia, största staden och sedan i Vahthi som är en liten vik med höga berg på båda sidor och som mynnar i ett litet samhälle med stora citron- och mandarinodlingar. Vi ligger vid en stenkaj och rakt över kajen ligger tavernan och där kajen slutar är det badplats med fint vatten och kul att snorkla intill bergskanterna. Vi har alltså det mesta som behövs för att ha det bra. Nu är det ju det här med vinden förstås, igår gjorde vi ett utbrytningsförsök tillsammans med Levina i 13-15 m/s nordlig vind och vi stångade oss upp mot Leros i 6 M tills vi gav upp och vände. Väl tillbaka blev det öl och whisky och bad med två vikingar som kastade sig utför klipporna i det turkosblå vattnet. Under kvällens prat på tavernan med retsinan på bordet och en god måltid med spädlamm utvecklade Harald och Lennart ett eventuellt samarbete med tavernans ägare om att uppträda som Jhonny Weismuller för turisterna här.

Idag blåser det fortfarande 7-8 Beufort och vi tar det lugnt. Detta lugn avbröts för ett tag sedan av att vi inte fick igång motorn! Tydligen ett kasst batteri och imorgon måste vi gå tillbaka till Pothia för att köpa ett nytt. Seglarlivet är hårt ibland. I vilket fall som helst har vi inte bråttom just nu eftersom vi väntar min syster Anita med sambo Rune till Kos på fredag kväll och en veckas samvaro. Hälsningar från oss på Wieflyhr Christel och Harald

Hej, vår sista rapport kom iväg lite senare än beräknat eftersom batterierna tog helt slut i båten. Vi avslutade vår långa tillvaro i Vathi på Kalymnos med en tavernakväll med Levina (igen). Vi kom först, hade beställt och plötsligt kom en råtta springande över bordet! Jag (Christel) for skrikande upp och välte stolen medan övriga gäster smålog lite överseende. Jag undrar vad hälsovårdsmyndigheterna i Sverige skulle sagt om det, personalen ryckte på axlarna på grekiskt manér och så var det bra med det. Utan att kunna starta motorn fick vi hjälp av Black Beaty (turbåt) med batteri och telefonnummer till Stefanos, en el-reparatör i Pothia. Vi skildes från Levina och surfade ner till Pothia och några timmar senare kom Stefanos och tog med sig våra tre batterier. Det blev en kväll när vi fick treva oss fram (inte helt fel) och vi var återigen vid gott mod. Levina hade fått vända igen i sitt försök att gå norrut till Leros och kom till Pothia.

 Dagen efter satsade jag på en cykeltur upp mot klostret och hittade ett hus som var inrett som ett traditionellt hem på Kalymnos och en engelsktalande guide berättade för mig om hur man levde på Kalymnos, allt väldigt intressant och olikt allt vi är vana vid i Sverige. Jag blev också bjuden på vin och bröd. Cykelturen uppför fortsatte i hettan och jag kom till ett helt underbart kloster, tyvärr var jag inte korrekt klädd och kunde inte gå in för långt. När jag kom tillbaka jobbade Stefanos för fullt med vår båt och vid det laget stod det klart att våra två nyinköpta batterier på varvet i Levkas var helt kass och vi blev tvungna att köpa ett nytt, vi satsar på att klara oss med två resterande veckor. Irriterande och samtidigt är vi lättade över att det inte var mer komplicerat än så. 

Glada gav vi oss iväg till Kos, bra vindar på 10 m och en skön segling. Vi kom till en överfull hamn och inga platser i sikte, men efter att ha blivit bortkörda från en plats och cirklat runt ett tag räddade en landsman oss och skrek från stan att vi skulle lägga oss på hans båt. Där stod ett annat svenskt par och hade lyckats fixa en plats åt oss, vad glad man blir. Vi bjöd ombord dom på en öl och snackade "medelhavsäventyr". Den första svensken, visade det sig senare, hade kommit till Medelhavet i år via Donau och han var väldigt positiv över detta. Vi tog emot min syster Anita och Rune med champagne och grekisk sallad med Retsina i båten och vi får ladda alla våra apparater på deras hotellrum. Roligt, roligt att ses igen! Kos är ett verkligt turistcentrum med ett enormt folkliv och affärer, tyvärr är det det vanliga krafset som vi börjar bli lite mätta på, men så helt plötsligt hittar vi något annat. Annars är Kos också en vacker stad och vi ligger vid den stora fästningsborgen som är byggd längs hela kajen och vi trivs. På morgonen när vi skulle gå därifrån med våra gäster gick inte motorn att starta, ha ha ha ha lång nääsa! Detta är inte bra för våra hjärtan och vad fan är detta? Det är något annat fel i det hela som vi ju också misstänkt. Vi fick låna svenskarnas batteri och startade och tänkte gå tillbaka till mr Stefanos, då började den andre svensken, Thomas att engagera sig i vårt problem och helt plötsligt var hela båten utrymd och jag, Anita och Rune var förpassade på däck. Hela elsystemet genomgicks och till slut hittades ett tänkbart fel, det gick krypström till värmaren och Harald kopplade om all ström. Det är ju ingen större förlust att bli av med värmaren precis, det är fortfarande över 30 grader varmt på dagarna och på nätterna går den ner mot 25, härligt. Nåja, att få ordning på detta var värt ytterligare en dag i Kos och på kvällen gick vi på taverna (tjatigt va?) allihop och vi bjöd Thomas som tack för hjälpen

 Vi lämnade Kos och gick till Leros och äntligen kom vi dit i behagliga vindar trots motvind och kom till Pandeli en helt underbar plats med en borg på toppen, vindmöllor och härlig atmosfär. Ja, vi hade det verkligen bra. Vi tycker det är jätteroligt att få mail och höra från er men vi ber er att inte skicka bilder odyl eftersom det tar väldigt lång tid för oss att hämta. Hälsningar från Christel och Harald.

Hej igen allihop! Här är det varmt, över 30 grader och 25 grader i vattnet och idag ligger vi i en marina i Turkiet, Marti marina där vi skall lägga upp båten över vintern. Bukten heter Hisarönu Körfezi och viken Keci Buku, det är vackert här med pinjeskogsklädda sluttningar nerför de höga bergen och vi trivs väldigt bra.

Vi seglade vidare med Anita och Rune upp till Lipsos och sedan tillbaka till Vahti igen på Kalymnos och hade en skön och trevlig avslutning där, på tavernan naturligtvis. Vi seglade tillbaka i sköna vindar till Kos och där blev Harald förbannad (inte så ofta). Vi blev bortkörda av SunSail som är ett hyrbåtsföretag när vi skulle lägga till och eftersom vi hört att de inte har rätt att göra detta så uppstod en häftig ordväxling som slutade med att Harald skulle prata med Port Polica och de två SunSail-grabbarna lommade iväg. Vi gjorde dock ett försök att hitta en annan plats för det är inte så kul att ligga och irritera sig men vi hittade ingen och då var det bara mitt på eftermiddagen. Vid Haralds besök hos Port Police fick han bekräftat att vi har rätt att ligga där och att SunSail inte får lägga beslag på platserna utan det är en public quay. Det kändes bra, men ihop med övriga händelser i hamnen på Kos så blev det en olustig erfarenhet. Nu ska vi absolut inte avråda någon från att åka till Kos, det är säkert något helt annat att åka på en charterresa dit. 

Nåväl, vi lämnade Anita och Rune i denna turistmetropol och seglade nästan i bleke vidare till Simi, en liten grekisk ö nära Turkiet.

     Det visade sig vara en trivsam hamn med jättefin bebyggelse med hus i vackra färger som klättrade upp på bergskanterna runt hela hamnen. Vi avslutade denna otroligt varma dag med en tvåmans-TetáTet glass på en restaurang vid 22-tiden på kvällen i 28 graders värme. Nästa dag åkte vi scooter hela dagen på vägar som man inte ens kan kalla vägar och våra kroppar var en aning mörbultade på kvällen. Harald tycker att grekerna kunde lägga lika mycket pengar på sina vägar som på alla sina kyrkor men jag tror inte att dom håller med honom. Vi åkte iallafall söderut över bergen och ner till en vik med ett stort kloster Panormitis om är det näst största på Dodekaneserna. Klostret har en gästgivargård som tar emot 500 gäster och det var mycket greker i alla åldrar där. Vi guppade runt i vattnet i viken tillsammans med klostrets gäster, äldre greker som badar guppar verkligen runt och har dessutom oftast hattar på huvudet och det är bara huvuddelen som sticker upp. Det var en värdig avslutning på vår Greklandsvistelse för denna gång.   

Vi bestämde oss för att segla till Datca dagen efter för att staden är ett av de ställen som man kan inklarera i Turkiet, det var visserligen ca 10 M tillbaka västerut men vi tänkte att det var bäst att vara ordentliga. Det var SW kulingvarningar i omgivande vatten och strax innan vi kom till Datca hade vinden blivit SW och i piloten stod det att man inte kan ligga i Datca vid S vindar och redan blåste det rätt in på kajen. Vi vände med djupa suckar, men strax var det glömt eftersom vi fick en härlig segling in i Hisarönu Körfezi, en stor djup bukt med höga grönklädda bergshöjder, den vackraste natur vi sett härnere. Vi hade blivit rekommenderade den här marinan av Thomas, den svenske killen som hjälpte oss med elen i Kos och han låg här när vi kom. Vi blev väl mottagna av personal på marinan och fick en fin plats med vatten och el på bryggan samt duschar och toaletter och det är vi inte bortskämda med. Senare på kvällen gick vi med Thomas på hans favoritrestaurang med vänlig personal som tog i hand och hälsade oss välkomna och bjöd oss på efterrätt och turkisk konjak. Härligt med lite annan sorts mat efter 5 veckors grekiska rätter som man ätit sig igenom på 1 vecka. 

På morgonen igår skulle vi då åka till Marmaris för att klarera in. Vi, Thomas och en tysk man stuvades in i en skitig personbil och en man från marinan (som inte kunde engelska) körde oss på halvfärdiga vägar till Marmaris som är en stor turiststad. Bilen parkerades utanför passpolisens hus och vi i full fart efter mannen. Efter totalt obegripliga samtal hit och dit och uppmaningar till oss att ha passen till hands och säga att vi kom till Turkiet samma dag vinkade mannen på oss och vi halvsprang igen efter honom i bilen och iväg till hamnkontoret där vi skulle köpa en transitlogg. Vi hade fått låna turkiska pengar av Thomas eftersom vi bara hade grekiska pengar och de turkiska pengarna har ännu fler nollor och är hitintills totalt omöjliga att skilja på, vi får stå och räkna nollorna på varje sedel! Med transitloggen i handen sprang vi efter igenom ut i bilen och rivstart tillbaka till passpolisen, där vi fick fylla i papper, vi fick passen stämplade av männen som var fullt vapenutrustade och sedan bar det iväg till hälsokontoret (samma byggnad) där det stämplades, sedan in till några kvinnliga poliser som stämplade, ingen aning för vad, samt avslutningsvis till port police som stämplade. Puh!, nu var vi legalt i Turkiet. Mannen körde oss en bit till sedan sprang vi efter vår egen "reseledare", Thomas. Första anhalten var en mattaffär, Thomas ville visa oss och skulle själv titta på en matta, vi drack äppelte och fick en visning, roligt. Därefter in i basar-kvarteren, reseledaren före och vi efter (jag längst bak) med ögon som for runt i huvudet. Nu var det mat som gällde och en chans att hämta andan! Harald och Thomas skulle fixa några båt-grejor och jag valde att gå runt i basarerna själv vilket jag snart ångrade. Innan jag hade fattat någonting hade jag köpt 5 lådor konfekt, druckit mera äppelte, blivit erbjuden att köpa en man som hade "förlorat sitt hjärta" och nästan slitit sönder min korta klänning i mina försök att göra den längre. När jag väl hämtat mig och fick sällskap av Harald så var det vansinnigt roligt alltihop. Vi prutade, handlade och prutade och halvsprang emellanåt efter vår "reseledare". Avslutningsvis åkte vi dolmus, en slags mini-buss tillbaka till marinan. What a day! På kvällen njöt vi av stillheten och lugnet i marinan med den vanliga enorma stjärnhimlen och bara svag jazz-musik från den närbelägna restaurangen. Idag ordnar vi med vinteruppläggningen, njuter, badar och har varit på en jolle-tur i viken med "reseledaren". Vi har just fått reda på att det fattas en stämpel av habour master och personalen på marinan har fått Haralds pass för att åka till Datca och ordna detta! Imorgon drar vi vidare för att återkomma om ca 1-2 veckor till denna fina plats. Hälsningar från Wieflyhr, Christel och Harald

Hej igen från oss långt hemifrån! Vi har fortsatt att utkämpa prutnings-bataljer i basarerna i Marmaris och vi förlorar säkert för det mesta, men vi blir nöjda ändå och så ska det vara, har vi läst. Vi har lämnat den trygga marinan som vi skall återkomma till för vinteruppläggningen och seglat vidare längs denna vackra kust. Vi har legat i en jättefin vik där vi badat i 25 grader varmt vatten och njutit av stillheten och stjärnhimlen som blir så tydlig när allt annat är mörkt omkring. Det finns massor av vackra turkiska båtar, guleter, som seglar runt med turister och även i denna vik låg en del och på en var det fest och hög musik, det stör idyllen men dom hade säkert väldigt roligt. Det verkar vara något att rekommendera, man kan välja allt ifrån 1 dag till flera veckors segling. Dom är något större än Wieflyhr annars är det bra att segla runt med henne också.

Vi tyckte att vi var väldigt nära Rhodos och bestämde oss för att segla dit. Egentligen måste man klarera ut ur Turkiet men många seglar hit och dit så då kan väl vi också. Respekten för lag och ordning är dock djupt förankrat och vi hade något oroliga blickar och kollade om Coust Guard syntes till. Det gick dock bra och vi seglade in i Rhodos hamn med för tillfället byte av flagga. Vi kom dit strax efter middag och det fanns ingen plats! Alla platser som var lediga hade charterbåtarna blockerat med linor och röda kulor, vi blev sura och sa enhälligt till varandra, ut härifrån igen. Jag (Christel) fick dock först hoppa i land och köpa bröd så det var vad jag gjorde på Rhodos. Harald räddade under tiden solhatten för en österrikisk dam, han paddlade ut med gummibåten. 

Vi gick istället till Marmaris och ligger i marinan som alla tycker är hutlöst dyr, vi får betala 120 SEK och när vi erinrade oss vad det kostar hemma eller i England bestämde vi oss för att det får gå an. Här är en jättefin anläggning som vi inte sett någon annanstans här nere, inte en hemma, kanske i England. När vi lagt till i Marmaris gick Harald upp för att hitta en barberare eftersom vi hört att det är så billigt och för att det förelåg ett viss behov. "Inte för kort" sa jag flera gånger eftersom jag gillar hans lockar och hur kom han tillbaka? Snaggad! Han frågade mig hur han skulle kunna stoppa detta och berättade om sitt äventyr under hela kvällen. Han blev tvättad, klippt, rakad, noppad på kindbenen, eld i öronen, näshårsklippt och masserad i ansiktet och plötsligt blev han nerslängd och fick kroppsmassage och knäckt i fingrar och nacke. Han luktade som någon helt annan och var helt len i ansiktet, kan ni föreställa er? Jag hade det svårt. Allt kostade ca 180 kronor och "det är väl vad du klipper dig för hemma" tyckte jag, men han tyckte det var värt det. Nu har vi bestämt oss för att vi måste dra in på allt ute-ätandet och gick för att köpa köttfärs i Marmaris. Vi fick betala ca 35 SEK för 400 gr, jag fattar ingenting, vi kan lika gärna gå ut och äta. Just nu när jag sitter och skriver mässar de ut från moskén i stan och vi känner verkligen att vi är i Asien, det är en härlig känsla att vi har seglat hit. 

Sedan jag skrev har vi varit på en 2-dagars bussresa och blivit ordentligt omhändertagna, vi har bara följt flocken och fått allt ordnat för oss, det har varit härligt. Vi åkte först över berg och dalgångar med tobaksodlingar till Efesos som för mer än 2000 år sedan var en av världens största städer, det bodde ca 350 000 människor och är den största och bäst bevarade antika staden runt Medelhavet. Just denna dag när vi skulle besöka Efesos så gjorde även den indiska presidenten detta och det var något kaotiskt. Vår guide fick göra lite omändringar i vårt program så ordnade det sig snabbt och lätt! Vi åkte till Jungfru Marias hus där hon lär ha levat sina sista år och dött där. Huset är nu ett kapell och platsen som ligger ensligt besöks av mängder av människor, däribland påven. Tillbaka i Efesos fick vi en rundvandring med vår guide som var helt fantastisk, man kan inte undgå att förundras över livet på denna tid och känna ödmjukhet över att vandra på samma ställe som människor för så länge sedan, som t ex Cesaer och Cleopatra.

Efter detta åkte vi mer eller mindre vakna till Pamukkale där vi fick ett hotellrum. I Pamukkale finns det varma källor med sodahaltigt vatten och hotellen har därför bassänger med olika värme som skall vara bra för olika sjukdomar och för hyn. Vi klädde snabbt om och simmade i de varma bassängerna i mörkret, det var verkligen skönt och man kan ju alltid hoppas, på hyn menar jag. Sen middag och plötsligt dök en magdansös upp och vi fick en uppvisning. Harald och några killar till blev uppraggade till scenen och det var ju väldigt lustigt, jag tyckte han skötte sig ganska bra. Innan jag hade skrattat färdigt var jag också där ihop med några andra tjejer och då var det mindre roligt, det är inte precis min grej att svänga med brösten. Jag undrade verkligen hur jag hade hamnat där, jag som övar på att säga NEJ. "Har jag gjort bort mig nu" frågade jag Harald, "det är ju ingen som känner dig här" sa han och det sa ju allt. Vi skrattade gott åt alltsammans och på morgonen fick vi en hel serie foto i vår hand. Vi åkte till Hierapolis, ytterligare en stad som grundades före Kristus och detta är bara helt fantastiskt, vi har aldrig skådat så mycket och så gammalt, vilka skatter. Vi åkte  buss genom ruiner och sarkofager och var och tittade på ytterligare en amfiteater som var den finaste av alla vi sett. Hela staden ligger på en plats med en magnifik utsikt över dalar och berg och nedanför ligger de berömda vita kalkstensklipporna med bassänger med det varma kolsyrade vattnet som hela tiden rinner fram. Vi gick omkring och njöt och sedan simmade vi i de varma bassängerna som finns i området. 

Tillbakavägen gick genom stora bomulls-odlingar och vi besökte en matt-tillverkning där vi fick veta en del om turkiska mattor som tillsammans med läder och guld är det bästa i Turkiet. Vår grupp bestod av ca 120 personer och nog slog en försäljare klorna i mig och Harald fick hänga på, jag vet inte om jag utstrålar något som gör mig till ett lättfångat byte men vi blev iallafall instängda i ett rum för en privat visning som fordrade all vår energi för att komma ur. Harald försöker nu lära mig att bara titta rakt fram, men det är ju roligt att titta på varorna??!! Vi hade en bra guide, arkeolog som pratade sig varm om sitt land och hans syn på livet och vi hade verkligen behållning av resan. Vi har fått omvärdera vår syn på Turkiet, både utvecklingsmässigt och själva landskapet. Nu har vi inte fått inblick i det politiska läget och allt vad där hör till, men vi får väl diskutera detta med en del av er när vi kommer hem. Hej så länge, Christel och Harald

Hallå, Hallå igen, här kommer sista (vi lovar) hälsningen från Wieflyhr och på fredag den 2 oktober flyger vi hem. Vi har lämnat Marmaris och legat på svaj i några vikar.

  Meltemin har blåst i full styrka och vi har haft några besvärliga segeldagar i motvind och 13-15 m, men också någon med njutbar segling. Vädret är något svalare, framförallt på kvällarna, men ändå runt 30 grader på dagarna, det är skönt. I Turkiet när man ligger på svaj i en naturhamn kommer förr eller senare en kille i båt och uppmanar att komma till hans restaurang, det ligger oftast en eller flera i vikarna som är mer eller mindre ett skjul. Vi har inte antagit detta erbjudande någon gång, men ville gärna testa, så när vi kom till en av vikarna nu, så hade vi bestämt att åka och äta. Vi kom till Serce, en fin vik på sydsidan av Turkiet, det blåste rejält, upp till 20 m i byarna och vi fick sitta och försöka hålla jollen som vi slarvat med och inte tagit upp på båten. Inne i viken kom genast en kille och hjälpte till att ro tampen i land och fästa, så denna gång behövde inte Harald dyka i och simma. Vi tackade ja till att komma till hans restaurang på kvällen, vi var också nyfikna på om det var billigare än i turistorterna. Vid 7-halv 8 tiden blev det trafik i viken med alla jollar från båtarna som skulle in på restaurangen och de flesta seglarna samlades där. Vi fick gå in i köket och titta och/eller välja en färsk fisk som låg i en balja. Vi träffade ett gäng glada norrmän som vi hade sett i en katamaran i viken, de var 5 män och 3 kvinnor och det blev en jätterolig kväll, men den dyraste hittills och ändå drack vi inte mer än vanligt. Vi blev bjudna på det godaste i drickväg hittills, turkiskt äppelte med turkisk konjak i , inte dumt. Vi tog sedan med 3 st av normännen i vår lilla gummijolle och tillsammans med deras jolle körde vi sedan i mörkret ut till deras båt. Katamaranen som de hyrde var helt enorm 12x9 meter, vilken plats, det var 4 hytter med dubbelkoj, toalett och tvättställ som var nerfällt i ett stort bord med stor spegel, stor salong och vilka sittplatser ute. De betalade 8.000 per person för 2 veckor, kul att kunna göra tillsammans ett gäng! En kväll/natt med mycket skratt! 

Morgonen därpå gick vi upp tidigt, ganska trötta och gick iväg för att slippa för hård vind, men vi bedrog oss. Det blir iallafall inte så hög sjö här och det är ju skönt. På eftermiddagen när vi låg på svaj utanför en hamn slog jollen runt med motor på och årorna liggande i båten. Som tur var hann Harald att reagera och på grund av att den hamnade lite på utsidan av båten räddade han motorn och fiskade också upp årorna i vattnet. Vindarna har sedan lugnat sig och vi har legat och badat och gottat oss innan vi nu har lagt fast för gott detta år i marinan. Det är verkligen en fin marina, den är inte riktigt färdig och de jobbar för fullt här och det kommer att bli väldigt bra. Omgivningen är vacker som vi skrivit förut och det är lugnt och skönt. Det är ett hotell och restaurang som hör till och där finns också en fin swimmingpool helt i mosaik som vi går upp och badar i när vi har lust. Det går också att ligga där i de fina solstolarna i teak och känna sig riktigt lyxig (och det gör vi). Tyvärr har vi blivit varse alla avgifter och kostnader här i Turkiet som har lagt lite sorti på glädjen och kostnaden för vår vistelse här kommer att bli rekordhög för denna korta tid. För en stämpel i passet har vi fått betala 100 DM när vi kom och 100  DM nu när vi skall ta upp. Detta är utöver inklareringsavgiften och sedan är också uppläggningen dyrare än i Grekland. Vi köpte en bit edamerost i marinans butik och kostade 214 SEK/kilo! Även om vi handlar i en stor supermarket inne i Marmaris är det väldigt dyrt med mat, vi vet inte om dessa höjningar sker snabbt nu eller vad det handlar om. Jag (Christel) har varit på cykelrunda in till närmaste by här och i dom små butiker där var det något billigare. Det är inte så mycket turister där, jag mötte mest dolmusen och åsnor också fick jag en valnöt i present pch pussar på kinderna. Dagarna nu går till att spola och tvätta bort allt salt samt att gnida och putsa. Det är ändå inte så dumt i sol och värme och ljuvliga kvällar. Idag onsdag har vi kommit upp på land, allt har gått bra även om det tagit hela dagen, det går nämligen inte så fort, det är väl värmen. Vi står här jättefint utan trängsel och nu skall vi bara tvätta och vaxa båten på sidorna och packa. Imorse vaknade vi av att det åskade och idag är det tidvis molnigt och det har tom kommit några regndroppar, tidigare har det bara kommit en skur en natt på alla 8 veckorna. Det känns lite som att det är dags att åka hem, det är bara att acceptera och det ska bli roligt att träffa er alla igen.

Till dess många hälsningar Christel och Harald.